Arbetsmiljökonsultation 

En riskbedömning innebär att arbetsgivaren undersöker vilka risker för ohälsa och olycksfall som finns i arbetet och bedömer hur allvarliga riskerna är. Riskbedömningen är en central del av det systematiska arbetsmiljöarbetet och ska hjälpa arbetsgivaren att avgöra vilka åtgärder som behöver genomföras.
Riskbedömningar ska dokumenteras skriftligt och det ska framgå vilka riskerna är och om de är allvarliga.

Riskanalys används ofta som ett samlingsbegrepp för att identifiera och analysera risker i ett arbete, en arbetsmetod eller på en arbetsplats. I Arbetsmiljöverkets föreskrifter används framför allt begreppet riskbedömning. 
En riskanalys kan användas som underlag för riskbedömningen genom att exempelvis identifiera faror, möjliga händelser och konsekvenser. Vid arbete på hög höjd, i slutna utrymmen eller i andra riskfyllda miljöer behöver riskerna bedömas utifrån de faktiska arbetsförhållandena. 

En riskbedömning ska tydligt visa vilka arbetsmiljörisker som har identifierats och om de är allvarliga. Beroende på verksamheten kan bedömningen bland annat omfatta arbetsmoment, riskkällor, möjliga konsekvenser, sannolikhet, befintliga skyddsåtgärder och behov av ytterligare åtgärder. 
Vid riskfyllda arbeten kan bedömningen även behöva kompletteras med exempelvis arbetsinstruktioner, arbetsberedning, krav på kompetens, val av skyddsutrustning och beredskap för nödsituationer. 

En riskbedömning ska vara skriftlig och visa vilka risker som finns och om de är allvarliga. Dokumentationen bör vara så tydlig och praktiskt användbar att den kan ligga till grund för beslut om åtgärder. 
Vid exempelvis arbete med fallrisk, slutna utrymmen eller andra särskilt riskfyllda arbetsmoment behöver bedömningen vara anpassad till arbetsplatsen, arbetsuppgiften, arbetsmetoden och den utrustning som faktiskt ska användas. 

Arbetsgivaren ska regelbundet undersöka arbetsmiljöförhållandena och bedöma riskerna för ohälsa och olycksfall. Riskbedömning ska också göras när förändringar i verksamheten planeras, exempelvis vid förändrade arbetsmetoder, ny utrustning eller andra förändringar som kan påverka arbetsmiljön. 
Riskbedömningen ska göras innan den planerade förändringen genomförs så att riskerna kan förebyggas. 

Ja. Enligt AFS 2023:1 ska riskbedömningar alltid dokumenteras skriftligt. Dokumentationen ska visa vilka risker som har identifierats och om de är allvarliga. 
Det innebär att en muntlig genomgång inte ensam ersätter den dokumenterade riskbedömning som krävs. 

Det är arbetsgivaren som ansvarar för att arbetsmiljön undersöks och att riskerna bedöms. I arbetet kan exempelvis chefer, arbetsledare, skyddsombud och berörda arbetstagare medverka. 
Om den egna verksamheten saknar tillräcklig kompetens för det systematiska arbetsmiljöarbetet ska arbetsgivaren anlita företagshälsovård eller motsvarande sakkunnig hjälp utifrån. 

Riskbedömningen bör involvera personer som känner till arbetsuppgifterna och de faktiska arbetsförhållandena. Det kan exempelvis vara chef eller arbetsledare, berörda arbetstagare och skyddsombud. 
Vid komplicerade eller särskilt riskfyllda arbeten kan det även behövas specialistkompetens inom exempelvis fallskydd, ergonomi, kemiska risker eller andra arbetsmiljöområden. 

Begreppen används ibland på liknande sätt, men i Arbetsmiljöverkets föreskrifter används framför allt begreppet riskbedömning. 
En riskanalys kan användas för att identifiera och analysera riskkällor, händelser och konsekvenser. Riskbedömningen innebär att arbetsgivaren bedömer riskerna för ohälsa och olycksfall och dokumenterar vilka riskerna är och om de är allvarliga. 

En arbetsmiljöplan är ett skriftligt dokument som krävs vid vissa byggnads- och anläggningsarbeten. Planen används för att förebygga arbetsmiljörisker under byggprojektet och ska innehålla de uppgifter som krävs utifrån projektets organisation och risker. 
Arbetsmiljöplanen ska tas fram tidigt och utvecklas i takt med att projektet planeras och genomförs.

En skriftlig arbetsmiljöplan krävs vid byggnads- och anläggningsarbete om något av de arbeten med särskild risk som anges i AFS 2023:3 behöver utföras eller om projektet är av sådan omfattning att en förhandsanmälan ska lämnas. 
Bedömningen av om en arbetsmiljöplan krävs behöver därför göras utifrån både projektets omfattning och vilka arbeten och risker som förekommer. 

Bas-P, byggarbetsmiljösamordnaren för planering och projektering, ska upprätta eller låta upprätta arbetsmiljöplanen när en sådan krävs. Arbetet med planen ska påbörjas så snart Bas-P har utsetts och planeringen och projekteringen har startat. 
Byggherren ansvarar för att se till att en arbetsmiljöplan upprättas när den krävs. 
Innan det första byggnads- eller anläggningsarbetet startar lämnar Bas-P över arbetsmiljöplanen och relevant information om arbetsmiljöarbetet till Bas-U. 

När arbetsmiljöplanen har överlämnats ska Bas-U bland annat se till att planen finns tillgänglig på byggarbetsplatsen så att de som arbetar där kan ta del av den. 
Bas-U ska också uppdatera arbetsmiljöplanen utifrån hur arbetet fortskrider, förändringar som inträffar, de arbetsmetoder som faktiskt används och andra ändringar som har betydelse för arbetsmiljön. 

Arbetsmiljöplanen ska anpassas till det aktuella byggprojektet och de krav som gäller för projektet. Den kan bland annat beskriva hur arbetsmiljöarbetet organiseras och hur arbeten med särskild risk ska hanteras. 
För riskfyllda moment kan planen behöva innehålla eller hänvisa till konkreta förebyggande åtgärder och arbetsmetoder. Det viktiga är att arbetsmiljöplanen är projektspecifik och hålls aktuell under projektets gång. 

Bas-P är byggarbetsmiljösamordnare för planeringen och projekteringen. Bas-P arbetar med att samordna arbetsmiljöfrågorna under detta skede och ska bland annat upprätta eller låta upprätta arbetsmiljöplanen när en sådan krävs. 
Bas-U är byggarbetsmiljösamordnare för utförandet. Bas-U samordnar arbetsmiljöarbetet under byggskedet och ska bland annat hålla arbetsmiljöplanen tillgänglig och uppdaterad. 

En skyddsrond är en praktisk metod för att systematiskt undersöka arbetsmiljön och upptäcka risker och brister. Under skyddsronden går man igenom arbetsplatsen och uppmärksammar sådant som kan orsaka ohälsa eller olycksfall. 
Resultatet kan användas som underlag för riskbedömningar och beslut om arbetsmiljöåtgärder. 

Arbetsgivaren ska regelbundet undersöka arbetsmiljöförhållandena för att bedöma risker för ohälsa och olycksfall. Skyddsrond är en vanlig metod för att genomföra sådana undersökningar inom det systematiska arbetsmiljöarbetet. 
Det avgörande är alltså inte enbart att genomföra en viss aktivitet som kallas skyddsrond, utan att arbetsmiljön faktiskt undersöks och att identifierade risker bedöms och hanteras. 

Arbetsgivaren ansvarar för att arbetsmiljöarbetet organiseras och genomförs. I praktiken kan därför en chef, arbetsledare, arbetsmiljöansvarig eller annan person som fått arbetsmiljöuppgifter ansvara för att planera och kalla till skyddsronden. 
Arbetsgivarens övergripande arbetsmiljöansvar kvarstår även när arbetsmiljöuppgifter fördelas inom organisationen. 

Vilka som bör delta beror på verksamheten och vilka risker som ska undersökas. Vanligtvis medverkar representanter för arbetsgivaren och arbetstagarna, exempelvis chef eller arbetsledare och skyddsombud. 
Vid särskilda arbetsmiljörisker kan det även vara lämpligt att ta med personer med specialistkunskap om exempelvis maskinsäkerhet, fallskydd, ergonomi eller andra relevanta områden. 

Det finns inte ett generellt krav i AFS 2023:1 på ett visst antal skyddsronder per år för alla arbetsplatser. Arbetsgivaren ska däremot regelbundet undersöka arbetsmiljöförhållandena. 
Hur ofta undersökningar och skyddsronder behöver genomföras beror därför på verksamheten, riskerna och förändringarna på arbetsplatsen. Verksamheter med stora eller snabbt föränderliga risker kan behöva tätare kontroller. 

Ett tillbud är en händelse eller situation som hade kunnat leda till ohälsa eller olycksfall. Ett exempel kan vara ett föremål som faller från höjd utan att träffa någon, en person som nästan faller eller ett fel på en utrustning som skapar en farlig situation. 

Tillbud är viktiga signaler i arbetsmiljöarbetet eftersom de kan visa på risker innan en allvarlig olycka inträffar. 

Incident är ett bredare begrepp som verksamheter ofta använder för oönskade händelser, olyckor och tillbud. I Arbetsmiljöverkets föreskrifter används bland annat begreppen olycksfall och tillbud. 

En intern incidentrapportering kan vara ett effektivt sätt att fånga upp händelser och brister som behöver utredas eller åtgärdas. 

Incident används ofta som ett samlingsbegrepp för oönskade händelser. Ett tillbud är en händelse som hade kunnat leda till ohälsa eller olycksfall men där den befarade skadan inte inträffade. 

För arbetsmiljöarbetet är det viktigt att inte bara registrera händelser utan också identifiera bakomliggande orsaker och förebygga att de upprepas. 

En incidentutredning är en strukturerad genomgång av vad som har hänt, varför det hände och vilka åtgärder som behöver genomföras för att minska risken för att något liknande händer igen. 

Enligt AFS 2023:1 ska arbetsgivaren utreda orsakerna om en arbetstagare drabbas av ohälsa eller olycksfall i arbetet eller om ett allvarligt tillbud inträffar. Fokus ska ligga på att förebygga framtida risker. 

En incidentrapport dokumenterar en oönskad händelse. Den kan exempelvis beskriva vad som hände, när och var det inträffade, vilka arbetsmoment som pågick, vilka risker som identifierats och vilka omedelbara eller förebyggande åtgärder som har vidtagits. 

En bra incidentrapport ger underlag för fortsatt utredning, riskbedömning och uppföljning. 

Incidenthantering innebär att verksamheten arbetar systematiskt med att rapportera, bedöma, utreda, åtgärda och följa upp incidenter och tillbud. 

Målet är inte bara att dokumentera det som redan har hänt utan att hitta bakomliggande orsaker och vidta åtgärder som förebygger nya olyckor och tillbud. 

En arbetsmiljökonsult hjälper arbetsgivare och organisationer att identifiera och bedöma arbetsmiljörisker och utveckla åtgärder för en säkrare och mer hållbar arbetsmiljö. 

Arbetet kan exempelvis omfatta riskbedömningar, skyddsronder, incident- och tillbudsutredningar, arbetsmiljörutiner, utbildning, arbetsberedningar och stöd i det systematiska arbetsmiljöarbetet. 

C2 erbjuder särskild kompetens inom arbete på hög höjd, fallskydd, slutna utrymmen och andra riskfyllda arbetsmiljöer. 

Extern arbetsmiljökompetens kan vara relevant när verksamheten saknar tillräcklig egen kompetens för en viss risk eller arbetsmiljöfråga. Det kan exempelvis handla om komplicerade riskbedömningar, arbete på hög höjd, fallskydd, slutna utrymmen eller utredning efter en allvarlig händelse. 

Enligt AFS 2023:1 ska arbetsgivaren anlita företagshälsovård eller motsvarande sakkunnig hjälp utifrån när kompetensen inom den egna verksamheten inte räcker för det systematiska arbetsmiljöarbetet. 

En arbetsmiljökonsult kan hjälpa arbetsgivaren att undersöka arbetsmiljön, identifiera risker och ta fram underlag till riskbedömningen. Specialiststöd kan vara särskilt värdefullt när arbetet innehåller risker som kräver särskild kunskap eller erfarenhet. 

Att extern kompetens anlitas innebär däremot inte att arbetsgivarens arbetsmiljöansvar försvinner. 

C2 kan stödja företag vid planering och riskbedömning av riskfyllda arbeten, exempelvis arbete på hög höjd, fallrisker och arbete i slutna utrymmen. 

Stödet kan anpassas efter arbetsplatsen och uppdraget och exempelvis omfatta riskbedömning, arbetsmetod, fallskyddslösning, räddningsberedskap och utbildningsbehov. Målet är att skapa praktiskt genomförbara arbetsmetoder där riskerna identifieras och hanteras innan arbetet utförs.